Poesi och dikter 86

Nr 56

Jag skrev 1986

12-10-1986

 

En dag när Solen lyste klar.
När inspirationens källa hade brutit upp,

när solvarma vindar smekte Din kropp,
när tankarna svepte i böljor av associationer.

En dag, efter en natt av drömmar av Livets målande illustrationer.
   Inget av natten fanns kvar, inget av vemodets kval fanns kvar.

Livets strålande lycka hade tänts.

Livets underbara skapande krafter är här.

Blommor slår ut, frukter blir mogna, nya djur ser dagens ljus,
Ljusa människor, mörka människor, gula människor, olika nya människor ser dagens ljus.

Knoppar springer ut.

Ungdomens vår bröstar sig i den gnistrande Solen.

Ljuvlig är sommarsolens värme.

Kärleken till Livet är pånyttfödd, kärleken till Naturen pirrar i kroppen

Kärleken till Din nästa, Din Käresta, Dina Barn.

Kärleken verkar evig just nu.
Skönheten för ögat påverkar ditt sinne.

Naturens musik fångas av Dina öron.

Naturens underbara väsen uppenbarar sig för Dig.

Du kan se,

Du kan höra och Du kan smaka frukterna från Naturens Paradis.

Kan Du vara ödmjuk inför Naturens under.

Nu är tiden inne.

Just nu, när tiden för ett ögonblick står helt stilla.

Nu är tiden inne att använda hjärnan.

Nu är tiden inne att tänka.

Det är nu vi skall vända.

Det är Nu innan mörkret kommer,

Innan Solen går ner, innan blommorna sluter sig,
   Innan människors hjärtan fryser till is.

Det är Nu vi måste se sanningen.
Det är nu vi skall rannsakas. Det är nu vi skall dömas.

Snart kommer kvällen och Natten.

Den sista måltiden är serverad.

Kvällen kan vara lång.

Ensamheten i själen står för dörren.

Det sista av Solens ljus färgar horisonten i blodröda strimmor.

Himlens färger fantiserar Din hjärna och Dina ögon.

Månen har bytt med Solen som en sista chans.

Ljuset från Månen fantiserar Din själ och Dina sinnen.

Aftonens kalla vind,

aftonens kyliga atmosfär stryker längs Dina blottlagda nerver.

Tjusningen i aftonens dunkla skuggor,

Är spegeln i Din falska själ.

Njutningen av Livet är till ända,

Tidens klocka slår de sista slagen.

Thore Hult 1986

 



Är det åskboll över Jorden 

 

 

 

De kloka och de dumma

 

1986-07-08

Nr 51

 

De kloka är de intelligenta

De dumma är analfabeter

De kloka är professorer.

De dumma är dikesgrävare eller gatsopare.

De kloka är forskare.

De dumma är diskare

De kloka är generaler

De dumma är vapenvägrare

De kloka är tekniskt begåvade uppfinnare.

De dumma är de som sätter frö och odlar jorden

De kloka är nobelpristagare.

Nobel uppfann dynamiten

De dumma är sopåkare, som tar reda på skiten.

De kloka laborerar med kemikalier.

De dumma drunknar i skiten

De kloka presidenter och regeringschefer är så väldigt intelligenta.

De dumma förstår ingenting

De kloka kan när som helst spränga hela världen i Bitar

De dumma börjar bli rädda

De kloka kan sprida skit över hela världen

De dumma ser världen gå förlorad

De kloka vill fortare och fortare närma sig destruktionen.

De dumma ropar på hjälp

Vem är klok?

Och vem är dum?

Är de inte de kloka som är de dumma och de dumma som är kloka?

 

Thore

Människorna bad ödmjukt till Gud

 

 

No 57   den 13-10-1986

 

Människorna bad ödmjukt till Gud, men pesten tog dem.

Kristna bad i sina kyrkor till Gud, men kyrkans bombades.

Judarna bad för sina liv till Gud, men de gasades ihjäl.

Människorna har trott på en Gud och bett för sina liv, men ändå fått se döden i vitögat.

Att tro på Gud, är inte att veta vad Gud är. Jag vet vad Gud är

Har de som tror på Gud, set Gud? Jag ser Gud

Varför tro på Gud, när man kan veta.

Varför tro, när man kan se.
Jag kan ju se Gud.

 

Gud är ingen Han, Gud är ingen Hon. Varför kan inte Du se Gud.

Gud kan inget göra, för att stoppa de tokiga människornas förintelse,

Likt jästbakteriers egen destruktion i en damejeanne.

Gud kommer alltid att finnas.
Men att tro på Gud hjälper ingen.

Att veta vad Gud är, är sanningen. Att se Gud är bättre

Att vara med Gud är upplösningen.

Människan är född med suppositionen kring halsen.

Att bryta den trend, är lika svårt som att bära sig själv.

 

Gode Gud vad härligt det är att leva, att se Dig varje dag,

Uppleva Din skönhet, höra Din sång, känna Din närhet och smaka frukterna

Gode Gud jag ser Dig. Dina underbara fantastiska olikheter.

Vilken skönhet, vilka associationer jag får. Vilka drömmar. Gode Gud jag lever.

Jag lever med Dig.

 

Gode Gud vilken underbar morgon.

Solens strålar över morgonrodnadens daggfriska dimmig, trolska nejd.

Naturens uppvaknande i fantastiska färger.

Livets pånyttfödda kraft, speglar gårdagens hypoteser,

 likt spirituella konstverk av sinnrika hjärnors verk.

Thore







Livet

 

 Nr 62

3 december 1986

 

Nej men se vilket ljus! Titta så konstigt.

Se på himlen där, vad det lyser. Vilka färger, vilket sken, såna strålar.

Kan det vara ett fenomen? Kan det vara ett tecken.

Vad underligt.

Se som det förändrar sig. Ljuset blir starkare .

Se så konstigt.

Vad är det för något? Mina ögon!

 

Är det riktigt det jag ser.

Som en slags sol, som en underbar sommarsol.

Nej nu mörknar det.

Det blir som en skymning. Mörkare och mörkare.

Vad konstigt.

Snart är det svart.

Nu ser jag inget! Jag ser inget. Är jag blind. Det är helt svart. Är det här slutet? Eller har jag kommit tillbaka till början?

 

Till början av livet.

Där livet var svart i moderlivets vatten.

Där livet gick den andra vägen och upptäckte ljus,

Strålar och våldsamt sken.

Var de ett slags fenomen?

Är livet till ända nu? Är livet slut nu? 

Är det bara själen kvar?

 

Själens underbara fantasi, i sprakande färger, nyanser av livets ironi.

Döden har segrat, och ett nytt liv har kommit till.

Adjö för denna gång.

På återseende mina kära.

Hälsningar Livet.  

Thore  1986